Ja hur svårt ska det vara att få till en solhatt man är nöjd med?! Solhatten ovan i blå Deerdot klöver är solhatt nummer fem och syddes i någon form av arg irriterad frustrerad frenesi. När den var klar kände jag först att - "jädrans fel igen, nu ger jag upp"! Men så här i efterhand kanske den inte blev så väldans tokig ändå. Lite stor, visst, men det tror jag har med tillklippningen och inte mönsterrittningen att göra (mer om det senare). Och visst stör jag mig på att det buktar ut lite vid hjässan och inte precis följer huvudets form, men är det kanske lite väl överdriven och onödig perfektionism? Men jag ska väl ta det från början och då börjar det med den här blårutiga hatten...nummer ett.
I början på maj kom behovet av solhatt och jag ville göra en klockad modell. Jag hade ett mönster jag någon gång hittat på en amerikansk sida som bestod av sex delar. Jag ville för enkelhetens skull ha en i fyra delar. Det är färre sömsmåner där det kan diffa på några millimeter vilket på en solhatt kan betyda en hel storlek! (Som på klöverhatten överst. Jag ritade mönstret inklusive sömsmåner men misstänker att jag kanske ändå lagt till 2-3 mm vid tillklippning. Totalt kan det då bli så mycket som 2,5 cm extra!) Jag använde i alla fall mönstret för att titta på formen och höjden. Den blårutiga ritades och syddes på 15 minuter före Project Runway för att ha en utgångspunkt för ändringar. Den blev lite kort och behövde vara lite mer rundad och klockad. Sen tog det några veckor innan jag tog mig i kragen igen och sydde den med bruna klöver. Över till nummer två.
Den här bruna blev väl ganska ok. Lite liten kanske, lite toppig kanske och nederkanten blev inte helt rund. Men jag fodrade den och sydde en kanal för resår som planen varit. Vi använde den i alla fall i ett par veckor innan jag gav mig på att förbättra den. Över till nummer tre.
När jag skulle göra den röda bestämde jag mig ändå för att testa med sex delar. Ja, vad kan man säga om det här försöket? Katastrof. Toppig, strutformad kon och alldeles för klockad. Tillbaka till mönstret med fyra delar och det leder till solhatt nummer fyra.
Den blev för stor. Och det buktar ut vid hjässan. Vid det här laget började jag bli ganska less och frustrerad, men skam den som ger sig. Jag vill ju ha en solhatt jag är nöjd med! Lite mer pill med mönstret, fram med det blå klövertyget och solhatt nummer fem som inlägget började med var sydd. Även om jag inte är helt nöjd med den heller så har jag tagit en paus från solhattarna.... Kanske blir det ett sjätte försök... Jag har i alla fall en underskön modell med rätta glimten i ögat tycker jag!
8 kommentarer:
Tappert kämpat! Och hålls de bara på så fyller ju även de icke perfekta sin funktion!Men jag känner så väl igen mig-jag har gjort samma resa, men gav upp halvvägs utan att komma till det perfekta målet...
Kan inte annat än hålla med föregående talare, tapert kämpart!!!
Den övre tycker jag blev fin.
Jag tyckte den översta blev superfin!
Visst är det svårt att få till det ibland!/Åsa
Tappert kämpat! Jag känner så igen mig, jag vet inte hur många solhattar det ligger här hemma, utan att någon av dem är helt perfekt, men jag är inte lika ihärdig som du, jag har gett upp. Den som syddes sist funkar bra!
:-) Lite roligt att läsa om dina försök iallafall! Fast jag tycker att många av hattarna blev fina!
Solhattarna är jättefina och jag tycker att allihop ser ut att sitta bra på :)
Ja, just hattar och mössor har jag också haft extremt svårt med... Konstigt. Den jag blev nöjd med till slut är en sån med en cirkel på toppen, en sida och ett brätte (vad det nu kan kallas?) men de klockade är ju bra söta =)
Skicka en kommentar